måndag 27 juli 2009

tänkte på mig


om jag vågar stänga ögonen och bara lyssna.
och känna. så kanske jag finner något nytt. därinne.
om jag lyssnar riktigt noga i tystnaden hör jag stråkarna. och ett barn. och ett hjärta som slår. i takt. och en fågel.
och en vemod som inte känns farligt. bara lite sorgligt.
men nödvändigt. som balans till lättjan.

någon viskar saker om frihet och lust.
och pannkakor och stora målardukar.
och fester med hög musik och vrålande lycka.
och närvaro. fylld med pulserande kärlek.

jag lyssnar. och andras ut och förlikar mig med det som hörs och känns.

mina blommor i köket blommar allihopa samtidigt nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar